Top 5 reasons for moving to Germany

Are you thinking about moving abroad? These are the top five reasons for why you should move to Germany.

1. Opportunities

The German economy is booming and has been the main locomotive for the EUs economy for many years. The labor market is diversified with both high skilled and low skilled jobs and the demography is such that the German workforce will in the coming 10-20 years be insufficient to meet the demands from the market. This speaks for good work opportunities in the years to come. (See this Ted Talk to learn more about the German demographics: Link)

Keep in mind though that in Germany you often work long hours and the way work is organized might take some time getting used to. 

2. Language

If you want to learn a second or third language, German is actually one of the best languages to speak besides English and Spanish. Mostly depending on the inclusion or exclusion of certain varieties, it is estimated that approximately 90–95 million people speak German as a first language, 10-25 million as a second language, and 75–100 million as a foreign language. This would imply approximately 175-220 million German speakers worldwide. (Source: Wikipedia)

Also, if you go to Germany you will have no problem finding people who will speak German with you, even though you are a beginner. German rules!

3. Culture
Did you think that German Culture is a big crazy October fest then you are mistaken. Sure, the October fest is huge in Munich and is celebrated across the world but Germany has a great variety of culture ranging from some of the greatest classical composers in history (Bach, Beethoven, Handel, Strauss etc etc) to great castles like Neuschwanstein and museums like the Pergamon in Berlin.

Regardless if you like music, history, arts or food you will have something to experience in Germany. You  should be vary of another kind of culture that is prevalent in Germany. Naturkörperkultur, which is basically nudism and its everywhere.

4. Location and infrastructure

If you live in Germany you are in the middle of Europe. The awesome Autobahns together with the exceptional railway system makes it very easy to get anywhere on the European continent in a matter of hours. The German highways are renowned for their free speed policies so if you get a thrill by driving insanely fast, this is the place to go. Although Deutsche Bahn is not the most favored publicly owned company, it still offers one of the most comprehensive railway systems in the world and is ranked in the top within the EU (Link). And, mostly the trains are on time.

Be ware of crossing a street when there is a red light though, it is highly frowned upon and car drivers make a sport of getting as close to you as possible should you be braking the rules. Vorbild!

5. Environment

Germany is the country that invented recycling with the "Grüne punkt" and has a long tradition of looking out for the environment (except for when it comes to driving cars and burning Gas/Cole). The country has decided to do an "Energy transition" (Energiewende) and has committed to closing down all their nuclear power plants by 2022 and build out renewable energy sources like Wind, Solar and Water. There is also an impressive amount of grocery stores only selling organic products. If you care about the environment, Germany is a great place to be. 

This also means that you by no means are allowed to leave the light on anywhere if you leave the room so remember to turn off the light!

Nachts Tanzen die Ratten Los

Jag har alltid haft en fördom om att tyskar är ett mycket hårt arbetande folk. Det tror jag är en vida spridd uppfattning runt om i världen. Ett land som har sarjats av två världskrig och inom loppet av 30 år lyckats arbeta sig tillbaka till ett välstånd och en av världens starkaste valutor (D-marken), det måste ju ändå peka på en viss prestationsförmåga.

De tyska bilarna anses vara av mycket hög kvalitet. De tyska vägarna är faktiskt (sorry to say) mycket bättre än de svenska. Ja iförsig, hur skulle det annars vara möjligt att köra "Voll Gas" på autobahn? Det är förresten något som förundrar mig. I ett land där "Recycling" mer eller mindre uppstod, där miljötänkande genomsyrar alla samhällets skickt och Eko-produkter har en jättestor fokus. I detta land är det mer eller mindre omöjligt att hitta en miljöbil!

Jag blev får någon månad sedan så otroligt sugen på att köpa en BMW-1 serie. Dock har jag fattat ett moraliskt beslut sedan länge och det är att jag ej kommer att köpa en bensindriven bil till. Man måste ju faktiskt ta sitt ansvar för miljön, och trängselskatten är väl inte en dålig motivation heller... Men nu är det så att det finns ingen tysk miljöbil att köpa!

På BMWs hemsida står det att man är mycket måna om miljön och jobbar ständigt med att utveckla sina motorer så att de drar mindre bensin. Ja det är väl visserligen beundransvärt men ska man få upp bilskrället till 230 km i timmen på autobahn, då räcker det inte med några ynka halvlitrar per mil inte! Miljötänkandet har alltså något sorts alibi när det gäller den tyska bilkulturen och de ggr jag har påpekat detta så försvarar sig folk med att man ju faktiskt kommer fram fortare och därför inte släpper ut avgaser lika länge (att man de fakto släpper ut mer verkar ingen villja tillstå). Det finns visst några gastankställen i Tyskland men det är fortfarande så pass ovanligt att du antagligen inte kan köra sträckan mellan två sådana bensinstationer. Jag står alltså i valet eller kvalet, BMW 1-serie eller miljöbov... *ångest*

Åter till arbetet. Min far berättar att när han jobbade på Siemens 1979 här i München så gjorde ingen anställd den minsta jobbrelaterade uppgift såvida inte chefen var där och övervakade ruljansen. Så illa är det inte för mig idag, men jag vill nog påstå att jag aldrig har jobbats så lite på så lång tid som jag har gjort sedan jag flyttade hit.

Det känns som att det är otroligt viktigt att vara på jobbet många timmar, men kanske inte lika viktigt vad du åstadkommer under dessa timmar. Mitt första projekt var att jobba i linjeorganisationen hos en telekomoperatör här i München. Jag hamnade i ett rum med två andra personer som båda var fast anställda hos kunden. Det var HELT sjukt va lite de båda jobbade. Den ena killen brukade ägna ungefär 40 % av dagen till attlåtsas göra lite powerpoints, skriva lite mails och hälsa på chefen för att sedan de resterande 60 % av dagen ägna sig åt att ringa sin flickvän på hennes mobil (från jobbtelefonen) samt att surfa runt på nätet.

Jag kommer speciellt ihåg den veckan då han skulle köpa en ny tvättmaskin. Hela avdelningen var involverad i att söka ut den mest prisvärda och kvalitetssäkra maskin som köpas kan. Om ändå de interna jobbuppgifterna kunde skapa en sådan motivation och team work anda. Stackars avdelningschefer. Till saken hörde också att det rådde spartider och man var tvungen att dra ned på folk. Självfallet tvingades avdelningschefen (eller "Abteilungsleiter" som det heter på tyska) att göra sig av med dyra konsulter och ha kvar sina fast anställda. Produktivitensnivån sjönk oproportionierligt mycket kan jag avslöja...

Något som har slagit mig i Sverige är att vi jobbar relativt lite. Jag menar, åk från kista in till stockholm kl halv fyra vilken vardag som helst, och det är helt fullt med bilar! Åk vid kl 18 och rusningen är över. Antingen är det så att svenskar börjar jobba kl 7.30 varje morgon och tar typ ingen lunch alls..eller så är det så att vi är jävligt bra på att jobba effektivt! Hur är det annars möjligt att vi kan vara kunkurenskraftiga på den globala marknaden?

Oj, Nu är det lunch!

/niclas den hungrige

Einbisschen Service, bitte?

Det pratas mycket om att tyskar är så dåliga på kundservice. Varför ett sådant rykte har spritt sig över världen kan jag inte förstå? Vad är det som är så hemskt med den tyska kundservicen?




Nej jag tror att det hela är ett stort missförstånd. Man har helt enkelt olika uppfattningar om vad som är kundservice. Där hemma i sverige har vi väl en något amerikaniserad uppfattning där man inbegriper vänlighet, kompetens och snabbhet i det som vi väljer för att kalla kundservice. I Tyskland skulle jag vilja påstå att man mer fokuserar på själva logistikprocessen. Dvs varan/tjänsten skall levereras och faktureras omgående. Hur själva leveransen sker är på något vis inte lika viktigt.

Låt mig exemplifiera....

När man får paket i Bayern så förväntas man vara hemma mitt på dagen för att ta emot paketet. Är man nu av någon OUTGRUNDLIG anledning inte hemma mitt på dagen så stoppas en lapp ner i brevlådan och informerar att man har missat att vara hemma när brevbäraren behagade att dyka upp. Paketet lämnas då till närmast lämplig person/inrättning i området. Hittils har jag fått leta upp mina paket hos min granne Frau Altmann två trappor upp, kebaberian i huset brevid samt pizzerian mitt emot. Ja för paketen kan ju inte ligga och skräpa inne på posten inte... och detta är ju ändå en sorts semi-leverans-service. Förutsatt att paketet inte lämnas bort till någon olämplig person i grannskapet.
_______________________________________________


Jag bestämde mig för att köpa ADSL hem till min lägenhet. Jag valde att köpa 16 Mbit/s från en av leverantör med aggressiv prisstrategi och bra rykte. För att skaffa ADSL behövde jag dock först skaffa en telefonanslutning hos det före detta tyska televerket "T-com" och därmed få ett telefonummer att lägga ADSL-beställningen på. Helt sonika gick jag in på en "T-spot" butik och tänkte att det kunde väl inte va så svårt att fixa. Jag kom ihåg hur smidigt det var att fixa telefon när jag flyttade till min lägenhet i stockholm... Ett kort samtal till Telia och uttaget var aktiverat inom 30 sekunder. Ibland är jag så naiv.




Efter att ha väntat 30 minuter på att inte få någon som helst uppmärksamhet av en T-spot anställd gav jag upp och gick hem istället. Tänkte att man kanske kunde ringa till deras kundtjänst istället. Där missade jag ju orutinerat nog att inget är officielt i tyskland såvida det inte är utskrivet på brunt papper och har stämplar på sig. Alltså kan man inte beställa detta per telefon utan måste fixa det i en butik. Jag gick ytterliggare en gång till en T-spot butik med samma fruktlösa resultat. Bristen på kölapp-system gör sig markant tydlig. Vid det tredje försöket lyckades jag få tag på en trött och om något oinspirerad Frau Schweifer som skrev in mina uppgifter i sin dator, skrev ut, stämplade och lovade att det skulle vara fixat inom 3 dagar.




Tre dagar lät ju orimligt länge men eftersom jag var så glad att ens komma fram till en T-com-anställd så tog jag mina stämplade bruna papper och gick glad i hågen hemmåt. En vecka senare börjar jag bli lite otålig. Jag uppsöker för fjärde gången en T-spot och bufflar mig nästintill med våld fram till en T-spot-kille ( ja se nu börjar man ju inse varför tyskar har så dåligt rykte i skidliftarna). Killen kollar i sina datasystem och säger att ordern inte är aktiverad, men att han fixat det nu och det kommer ta 3 dagar.






Efter en ytterliggare en vecka så fungerar telefonutaget fortfarande inte och jag funderar på vad "Olaga stryptag på T-spot-anställd" kan medföra för straffåtgärd (hm, är inte ens säker på att det är olagligt nu när jag tänker efter). Mitt femte besök hos T-com resulterar i att en service tekniker skickas ut till min tele-station för att byta ut nån sladd. 3 dagar lovar Herr Bauer hos T-com och frågar mig sedan varför jag endast vill ha en anslutning. Jag svarar att jag vill ha ADSL och behöver därför en telefon-lina. Herr Bauer uppmärksammar då att jag inte har beställt ADSL via T-com. "Helt rätt!" svarar jag och anger den konkurerande firma som jag har tänkt köpa av. Herr Bauer blir med ens lite mindre trevlig och poängterar utan någon som helst antydan till självironi att jag borde köpa från T-com istället eftersom ALLA andra leverantörer har sådana långa väntetider på sina leveranser.

Efter totalt tre veckor får jag mitt telefonuttag aktiverat, två dagar senare anländer modemet till kebaberian brevid och efter fem dagar är ADSL-abbonemanget up and running (ja nästan ialla fall).


________________________________________________

Jag har köpt medlemskap på en av tysklands största och tyvärr dyraste gymkedjor, "Fitness Company". I närheten av där jag bor ligger nämligen en av deras "Sky Clubs" (dvs ett finare sätt att säga "gym som inte ligger i en källare"). Denna "Sky Club" profilerar sig som lite exlusivare. Man får handduk och frukt gratis och man får låna med sig DVDer hem. Det finns även ett wellness area med olika sorters bastu och vilorum. Jo förresten, det är denna bastu där det på skyltar står att man inte får svettas på trä-lavarna.




Åter till poängen, för att komma in på detta gym måste man först gå igenom en spärr med magnetskortsläsare. Ungefär var tredje gång hör man ett "bäääp" istället för ett "bip!" och spärren öppnas inte. Detta betyder att personalen skall genomföra en överraskningskontroll av identiteten på besökaren. Typiskt får man frågan vad man har för födelsedatum eller dylikt. Efter att ha forcerat detta första hinder så är det dags för ansikts-scanning. En ytterliggare magnetavsläsare finns placerad framför en webcamliknande anordning som fotar besökarens ansikte när han för kortet över läsaren.




Väl framme vid receptionsdisken så kan man sedan mot en smärre DNA-analys och ett par snabba fingeravtrycks-scans kvittera ut en stor och en liten handduk och sedan bege sig in till omklädningsrummet. Okej, det det va kanske lite överdrivet men man måste ialla fall kvittera ut handduken på sitt medlemskort som måste vara laddat med minst så mycket pengar som , den vita ursäkten till näsduk, ehm... jag menar handduk, som man sedan får låna under sitt gymbesök, anses vara värd.


Som vem som helst förstår så är denna process mycket tidskrävande och saken görs inte bättre utav det faktum att det endast finns en kassa-terminal och därtill kopplad en kvittoskrivare alla "matrisprincipen" vilken skriver ut SÅÅÅ långsamt!

Även om processen inte brakar ihop pga systemfel eller dylikt så bildas det alltid en lång kö för att få kvittera in/ut en handduk, låna en dvd, köpa en proteindrink eller ladda på pengar på kortet. Har man riktigt tur så försöker inga "Bäääp- besökare" att komma in medans man står och väntar på att bli expiderad för det finns bara en person i taget som jobbar i receptionen och den stackars människan kan självfallet inte vara på två ställen samtidigt. Det som nu förundrar mig är att jag är den enda som verkar bli irriterad över att få vänta 10 min för att få komma in eller ut ur gymmet!






För ett par veckor sedan var jag och tränade med en kollega på ett annat Fitness Company gym borta vid Münchener Freiheit. Vid receptionen stod en kö på 4 sällskap som alla väntade på att den netta solbrända fejk-blondinen som jobbade i receptionen skulle bli klar med sin lilla spontana kaffepaus mitt i rusningstrafiken. När hon väl lyckats få i sig sin espresso så hade hon MAGE att ringa ett treminuters samtal till sin pojkvän, MITT FRAMFÖR NÄSAN på oss väntande och överbetalande kunder. Jag var så irriterad att jag kokade! Men omkring mig i kön ser jag endast glatt småpratande tyskar. Det verkar inte beröra dem överhuvudtaget att de tvingas vänta på att få service. Ja eller vad man nu skall kalla det. Tjänsteleverans kanske är ordet.


Nåväl, givet att man är uppväxt i ett land där T-com är leverantör av teletjänster så kanske det inte är så konstigt att man inte blir upprörd över ynka 10 minuters väntande på gymmet. Plötsligt är det JAG som framstår som intollerant och otrevlig!

Visst är livet ironiskt?


Nepp, nu skall jag ner till strippklubben runt hörnet och kolla om de fått ta emot mina gympadojor som farsan skickade förra veckan.




/Niclas den dojlöse

Kan man köpa ett Bugg för en Cent?

Den 14e September, 2003, röstade det Svenska folket om hurvida man skulle införa Euron eller ej. Det blev ett rungande Nej (55% av rösterna) och en tydlig markering gentemot EU om vad man tyckte om detta sammarbete som vid den tiden handlade mer om storleken på svenska jordgubbar än gemensam utrikespolitik eller gemensamma utsläppsmål (ja det speglades så i media åtminstånne).

I Tyskland infördes Euron som betalningsmedel i September 2002. Den tyska befolkningen fick inte folkomrösta om hurvida man ville ha kvar sin D-mark eller ej, men det ansågs, till skillnad från i Sverige, att det var ett helt naturligt steg om man var med i EU. Den folkliga oppinionen var kanske inte helt entusiastisk vid den tiden men nuförtiden verkar tyskarna nöjda med sin nya valuta. De initiala prishöjningarna som kom i och med övergången till Euro är bortglömd och nästintill utjämnad.

De medlemsländer som är med i EMU har alla rätt att prägla sina egna versioner av mynten där ena sidan får bära ett nationellt motiv. Sedlarna får tryckas i alla länder men ser identiska ut oavsett ursprungsland. Nu är dock frågan hur beslutsfattarna i Tyskland tänkte när de skulle bestämma sig för hur den nya valutan skulle utformas.

Det finns idag ÅTTA olika mynt i Euro-floran. 1,2,5, 10, 20 & 50 cent samt 1 & 2 €. Vilken normalt funtad människa som helst ställer sig ju genast frågan om det är en särskilt smart idee att ha så många mynt! Man bör hålla i minne att i tyskland uppfanns uttrycket "Cash is King!", well its my story and I am sticking to It!

Att använda sig utav ett vanligt VISA-kort är nästintill omöjligt om man vill gå och handla mat, köpa koncertbiljetter eller varför inte försöka gå på IKEA och köpa sig ett nytt kök? Cash Is King! Helt omöjligt är det inte att betala med kort men då måste man ha ett "EC-karte", något som man som utlänning givetvis inte har. Det gäller helt enkelt leta fram sin gamla plånbok som man slutade använda nån gång på 90-talet och se till att ta ut riktigt mycket Cash om man planerar en vistelse i Eurolandet tyskland. Problemet börjar annars säkerligen redan vid Flygplatsen eftersom man med största sannolikhet får tag i en Taxi som inte tar kort. Om man vill betala med kort så måste man "beställa" en sådan taxi. Mig veterligen så går det inte att i sverige beställa en taxi som INTE tar kort?? Ja även svarttaxis tar väl ändå kort nuförtiden?

Så är dock inte fallet här i Tyskland, ca 10 % av taxibilarna är utrustade med sådan avancerad utrustning att de kan ta emot VISA/MasterCard eller American Express. Ja nu talar jag givetvis om en sådan där "ritch-ratch" rull grej som jag tror mig såg användas en gång när jag gick i lågstadiet på 80-talet (jag har för mig att det var strömavbrott vid det tillfället).

Konceptet att ha ett kort-etui med kreditkort som enda betalningsmedel är helt främmande här nere och anses vara så pass exotiskt att man kan fylla en hel lunch-timme med att prata om möjligheten att INTE betala med Cash. I Tyskland har ironiskt nog även ett form av Cash-kort slagit igenom. Ja ni kommer väl ihåg det där kortet som Föreningssparbanken försökte prångla ut på 90-talet men som blev ett sådant stort fiasko att man lade ner det efter 4-5 år? Jo det finns i Tyskland och används tex när man vill köpa cigaretter i de obemannade cigarettautomaterna som finns i vart och varje gathörn. Hur de obemannade ciggaretautomaterna genomför en legitimationskontroll av köparen övergår än idag mitt förstånd...

Man kan ju lockas tro att om man nu måste ha Cash hela tiden så skulle tillgängligheten till bankomater vara större. Och visst, vid första anblick så ser det ju ut som att det finns bankomater överallt! Det gör det faktiskt men tyvärr ingår inte alla maskiner i samma "Cash-pool". Dvs, den grupp som just din bank tillhör. Försöker du ta ut pengar i en bankomat som inte tillhör din "Bank-grupp" så straffas du med en avgift på 50-60 kronor! Självfallet så medför detta problem eftersom du nästintill ALDRIG hittar en bankomat som tillhör just din bank när du faktiskt är ute på stan och i behov av pengar. Jag har för mig att vi hade ett liknande system i sverige med "Minuten" och "Bankomat" under...hm, få se nu igen, va det 80-talet?

Okej, åter till mynten (Observera pluralformen). Som jag redan har förklarat så behöver man betala med Cash flera ggr om dagen eftersom det inte accepteras något annat betalningsmedel. Det flesta varorna är självfallet prissatta efter principen "jämna pengar är tråkiga pengar" och man får helt enkelt en drös småmynt tillbaka vid varje betalningstillfälle. 1,75 eller 1,95 är besynnerligt populära prissättningar. Det är ju inte heller så att man effektiviserar växelpengautdelningen till den grad att man alltid försöker ge minsta möjliga antal mynt tillbaka, nej nej. Ska 25 cent betalas tillbaka så kan man lika gärna få sig 1 en-cent, 2 två-centare, och två 10-centare tillbaka. FEM mynt, istället för två mynt av passande värde!

När arbetsdagen är slut och jag är på väg hemmåt känner jag mig som en levande och mycket skramlande sparbössa. Fickorna är fulla av mynt (ja för jag har ju ingen plånbok) och jag efter längtar att få komma inför dörrn så att jag kan ösa ner myntskörden i den stora skålen som jag har köpt enkom för detta ändamål. Skålen är stor, mycket stor. Hade inte min lokala matbutik accepterat EC-karte så skulle jag antagligen behövt köpa en tunna.

Nu är frågan, VAD kan man köpa för alla dessa växelpengar? De stora mynten talar ju för sig själva men, 1 cent? VAD kan man köpa för en cent? Det motsvarar för fan 9,33 ÖRE! Inte ens när jag var sex år och fick gå ensam till matbutiken i täby för att köpa lördagsgodis kunde jag få ett ynka tuggummi för så lite pengar! Detta var ändå 20 år sedan och nog har det skett någon sorts inflation under dessa åren. Det är för mig HELT oförstårligt att man har valt att använda sig utav 1 och 2 cent i myntform. Av princip har jag börjat att inte ta emot mynt med mindre värde än 10 cent. Jag slänger inte tillbaka dem i ansiktet på expiditen men det är inte långt ifrån. Som tur är så finns det oftast insamlingsbössor vid de flesta kassor som av någon underlig anledning är fyllda av 1 och 2 centare. Ingen skall komma å påstå att tyskarna inte är ett givmilt och solidariskt folk!

Två länder i EMU har bestämmt sig för att inte använda alla åtta mynten utan nöjer sig med att sluta vid 5 cent vilket innebär en myntflora på 6 mynt istället för åtta. Dessa förebildsländer är Finland och Nederländerna. De ytterligare småmynten accepteras dock som betalningsmedel och trycks även av respektive lands myntverk, men då endast för myntsamlingssyfte. Frau Merkel, please take a hint???

Förra veckan gick jag in på en Tengelmann matbutik på vägen till träningen, jag tog en banan ur fruktdisken samt en kall dricka och begav mig mot kassan smärtsamt medveten om att jag inte hunnit finkamma stadsdelen efter en bankomat som tillhör min Cash-pool ( "More than 20 000 Cash Mashines country wide", ELLER HUR säger ja bara!). Jag håvade upp dagens myntskörd ur högerfickan och började räkna vad jag hade råd med.

Väl framme vid kassan ser jag hur personen framför mig lämnar över ett EC-kort till kassörskan, och kassörskan tar emot det. En halleluljakör stämmer upp, världen ser med ens lite ljusare ut och kassörskan i Kasse Nr 3 ropar efter mer växel. Mynten har visst tagit slut...

Jag undrar vad Bugg heter på Tyska.

/Nicke den myntwannabelöse

Etwas mit Fleisch, bitte?

Det som slår mig vid mina ihärdiga försök att äta traditionell tysk mat (dvs helst nått med kött), är det att den traditionella tyska cousinen är väldigt rå. Vad menar jag med rå nu då? Jo man ödslar helt enkelt inte bort pengar på dekoration eller diverse tillbehör. Oftast består rätten av ett stycke uppkarvat kött och någon sorts form av potatis. Om det finns en tillstymelse av grönsaker (eller annan onödig dekoration) på tallriken så kan man ge sig fan på att det är någon form av Kraut. Helst rödkol, eller som det heter i Bayern, "Blaukraut". Går man på en Biergarten så kan man ju kanske köpa att man får sig en halv kyckling uppslängd på ett fat tillsammans med antingen pommes eller stekt potatis, men går man på en restaurang så kanske man förväntar sig något mer?

Potatisen i olika former serveras näst intill till allt. Mitt svenska patriotiska hjärta fick sig en chock här om veckan när jag såg att man på IKEA i Tyskland serverar köttbullar med Pommes Frites tillsammans med KOLSYRAD lingondricka!! Helgerån!

Fast å andra sidan, hur ska personalen på IKEA veta att de inte ska koppla in kolsyretanken till just den konstigt röda drycken som skeppas ner från landet långt uppe i norr, och Pommes Fritts det "går bra till allt", tydligen. :/













Detta i landet där en blandning av fanta och cola säljs på flaska! Ja man upphör ju att vara förvånad. I tyskland finns det en fascination för att blanda drycker. Kan man blanda något som är kolsyrat med något som inte är det så är det en HIT! Tex så dricks det mängder med Vitt Vin och Sockerdricka eller varför inte rött vin med Cola. Just detta blandningsberoende har visserligen fört med sig nått otroligt positivt. Die ApfelSchorle! Dvs, äppeljuice blandat med mineralvatten (40/60) ungefär. Resultatet blir en utmärkt måltidsdryck som inte är så söt som den annars rätt så sockriga äppeljuicen som dricks i resten av världen.


En annan populär blandning är öl och citronläsk. Det blir en "Radler" och dricks gärna av folk som sysslar med sport (ja för i tyskland hör sport och alkohol absolut ihop) eller av kvinnor som inte vill ha i sig för mycket alkohol. Men, nu är iförsig inte öl alkohol. Ja inte här nere i Bayern åtminstånne. Det ses mer som ett mer smakrikt sorts vatten. Att köra bil efter att ha dragit i sig en starköl är på intet sätt konstigt eller uppseendeveckande. Promillegränsen ligger på 0.5 (jämfört med sveriges 0.2) fast råkar man ut för en olycka så är det 0.3 som gäller. Man kan alltså ligga på en laglig nivå tills det skiter sig och då är man till på köpet rattfyllerist. Mycket pragmatiskt.

Själv är jag van vid att man inom sport-rörelsen i sverige alltid är väldigt noga med att skilja på alkohol och sport. Jag tror att det är en av grundtankarna med det svenska föreningslivet, ja att just ge ungdomarna en chans att göra något annat än att supa. När jag för några veckor sedan skulle titta på en av våra hemmamatcher i den förening som jag spelar volleyboll i, så blev jag minst sagt lite överraskad. När jag kommit fram till biljettluckan så sa kvinnan som sålde biljetter - " Det blir 5 €. Vilket sorts Öl vill du ha?"

Helt paff insåg jag att det ingick en Öl i entrepriset! Trots att jag flertalet ggr förundrats att näst intill varje bensinstation har ett öl/vin/sprit sortiment som skulle göra vissa norrlandsfilialer av systembolaget avundsjuka, så hade jag inte i mina vildaste drömmar kunnat förutse detta. Jag bad om en Apfelschorle och anslöt mig till folkfesten på läktaren (Vi vann med 3-1 och det var ett puplikstöd värdigt en elitseriefinal i sverige).

En brittisk kollega berättade för ett tag sedan att han är vegetarian. Jag frågade honom hur det funkade här i Tyskland. Han tittade på mig med en plågad blick, suckade och sa "Well you know, its not easy".

Recept på Currywurst:

Ta och stek upp vilken korvjävel som helst, stycka den, lägg den på en papptallrik och spruta på minst en dl ketshup. Peppra på ordentligt med currykrydda och HEPP! Färdigt!

Vill du va lite crazy så kan detta även inmundigas med en klick Blaukraut.

Nu är det snart lunch, hoppas det blir nått med kött...

/Niclas

Det finns ju ett System!

När jag var 13 år tog min Far med mig och min syster på en bilresa genom Europa. Vi åkte genom Danmark, Tyskland, Österrike och Italien. Jag tror inte att jag hade varit i Tyskland innan dess (ja förutom mitt första levnadsår då förståss). På hemvägen när vi åkte genom München för att besöka koncentrationslägret i Dachau så insåg vi att flertalet folk på gatan tittade argt på oss och viftade med ena handen.

Om det bara hade varit en tysk som argt hade viftat så hade man väl inte tänkt mer på det men när minst fem olika personer i olika delar av staden hade viftat på samma sätt så började vi undra vad som kunde vara fel. Dörrarna var stängda, inget hängde ut, vi körde inte för fort...det hela var ett mysterium.

Efter ett tag insåg vi att vi hade begått en av de få dödsynderna när det gäller bilkörning i Tyskland (Ja för inte fan finns många tabun där inte). Jo, vi hade åkt med halvljusen på! Och detta mitt på blanka dagen!!!!

Vi stängde genast av dem och kunde åter igen smälta in i den tyska trafiken, ja så gått det går utan en BMW, Mercerdes eller Wolkswagen.

Detta var mitt första möte med den tyska "följa regler" mentaliteten som är så förvånansvärt utbredd och samtidigt ändå fylld med acceptabla undantag. Som utlänning i Tyskland är det ju jättesvårt att veta när det finns en regel som man bör följa och när det finns en godtagen tradition att man får bryta reglerna.

Vissa inofficiella regler är ju globala och känns igen hemifrån. Tex, att stå still i rulltrappan på vänster sida anses ju vara minst sagt upprörande även i Stockholm. Möjligtvis så blir vi inte så upprörda när detta inträffar som man kanske blir här i nere. Spöstraff skulle nog nästintill röstas fram som lämplig åtgärd. Då ska man ju ändå va glad över att man inte har gått mot rött för då jävlar är man illa ute!

Första gången ja skulle spela Beachvolleyboll här i München så åkte jag och Björn (en volleybollpolare från Bromma som också bor här i München) till en sjö där det fanns två fina beachvolleybollplaner. Eftersom det bara fanns två nät och en massa folk som ville spela så var det ju minst sagt fullt jämt. Björn och jag stod brevid ett tag för att se om det snart blev ledigt någonstans men icke. Efter 1.5 timma så gick vi fram till ett av de spelande lagen och frågade om vi kunde få spela efter deras match var klar.

Den tyske beachvolleybollspelaren tittade på oss med en"är du dum i huve eller?"-blick och sade - "Habt ihr dann einen Schu hingelegt?". En sko? Lägga dit en sko? Vart då? Varför? Går det bra med en sandal?

Björn och jag tittade konfyst på varandra och förstod ingenting. Självfallet visade det sig att man hade ett system. Alla par som ville spela lade en sko i en sko-rad vid ena sidan om banorna. Den sko som stod längst fram var näst på tur och fick spela mot vinnaren på nån av de två banorna. Ja såvida man inte spelat två matcher i rad för då var man tvungen att ställa dit en sko sist i kön igen. I sverige är man ju mer vad vid först till kvarn-principen så detta var en helt ny upplevelse med både för och nackdelar. Ja råkar en 10årig flicka lägga dit sin sko efter den sko som du har lagt dit så har du inte mycket val. Då spelar du mot en 10årig flicka (ja vi vann *suck*).

Dessa invanda processer och system återspeglas i alla olika delar av det tyska samhället. Det där med att ta ett könummer som vi kör med hemma i Sverige, det gör man bara på IKEA här nere. Jag vet fortfarande inte när det är okej att tränga sig fram till disken eller när man ska stå och vänta på sin tur. Hur man gör när man handlar mat, det fick jag däremot lära mig av min kompis Sofia när jag besökte henne i Berlin får något år sedan.

Vi skulle göra en trevlig fredagsmiddag och gick ner till den stora Lidl-affären i Prenzlauerberg där Sofia bodde inneboende. Vi tog en vagn och lassade ner en massa goda saker. Det va första gången jag insåg hur dyrt det är med mat i Sverige. När vi närmade oss kassorna så bad Sofia mig att börja plocka upp för hon skulle gå och hämta något som hon hade glömt (ja tror det va vin). Jag började glatt plocka upp alla varorna på det minst SJU meter långa rullbandet som fanns innan kassörskan (nej ja överdriver inte, det va sjukt långt). Jag fick upp alla varorna och började gå undan med vagnen samtidigt som kassörskan gav mig en butter blick och började scanna in varorna.

Bakom mig hör jag plötsligt ett panikartat skrik, "NEJ! Vad gör du!???". Sofia kommer springandes innefrån butiken med en vinflaska i högsta hugg och ropar - "Du kan ju inte gå iväg med vagnen! Fort! Fort! Släng ner alla varorna i vagnen! De blir jättearga annars!". Efter kassörskan så började redan ett improviserat "Lutande tornet i Pisa" att skjuta i höjden på den mer eller mindre 40 cm långa avsats som var avsatt för redan scannade varor.

Avgjort, Sofia och jag började gemensamt ösa ner varorna i vagnen igen (packa, ja det kunde vi minsann göra någon annstans). Kassörskan tittade argt på mig och saken blev inte bättre när jag log och frågade om man kunde betala med VISA-kort. Så dumt så dumt, jag borde ha vetat bättre. Jag har hur som helst lärt mig nu att det är kul med massa småmynt, att det är okej att parkera på trottoaren och att man får ogenerat bada naken nästan var som helst. Detta gäller även konsumtion av öl (Bion, Gymmet, Tunnelbanan you name it, its OKAY!).

Grilla i Englischer Garten, det får man dock INTE göra, Oavsett om du har ställt en sko i kön eller ej.

/nicke

Går det att ta en affärsman i Lederhosen på allvar?

Auf dem Wiesen

Oktoberfest har kommit till München.

Ja, jo, jag har ju bott här i München nu i ett halvår redan, så visst har jag sett en och annan glad bayerare i Lederhosen ute på söndagspromenad. Men detta går inte att sätta i relation till den fulkommliga explosion av folk iklädda denna orginella folkdräkt som sammanföll med premiären nu i lördags (22/9). Överallt kan man see läder och Drindl (den kvinnliga utstyrseln), på gatan, i tunnelbanan, i affären, på bion och även på gymmet kommer man inte undan.

Som svensk tycker man att det är lite charmigt (om ack så fult men tyskar har ju aldrig vart kända för sina modekunskaper). När man däremot går in i ett möte på jobbet och två av kundens representanter kommer in i vit krullsjkorta, hängslen, bruna tighta lederhosen och därtill de traditionella gråa knäsockorna och finskor, ja då börjar man undra om det ändå inte har gått lite för långt? Det är helt enkelt så att en överviktig man i för små läderkortbyxor inte frammanar samma pondus som en överviktig man i kostym och slips. Asså jag är HELT för business casual men det finns faktiskt GRÄNSER! Lederhosen har en förmåga att framhäva det som bör döljas och dölja det som bör visas.

Man har förklarat för mig att jag kommer inom ett år att ha införskaffat en komplett lederhosen-utstyrsel, något som för övrigt inte är helt billigt att köpa. När jag bedyrar att grisar kommer att flyga och helvetet frysa till is innan någon får se mig i ett par bruna läderkortbyxor, då tittar tyskarna på mig med en blick som säger "Du naiva människa, vänta du bara...".

Min bostad ligger ca 50 meter från världens mest anrika ölhus (Hofbräuhaus) som för övrigt ligger mitt emot "Hard Rock Cafe" här i München. Antalet turister i närområdet är alltså fler än de som besöker Vasamuseet på årsbasis. Den största delen är amerikaner och italienare men även asiater är på g. En gruppering som inte har något som helst problem att annama de lokala traditionerna är just den miljon amerikaner som gästar München under de 2.5 veckor som Oktoberfest pågår (ironiskt nog så ligger den största delen av Oktoberfest i September men ett namnbyte är ju inte att tänka på).

Just under Oktoberfest så förväntas 6 miljoner människor bo i München (som normalt hyser en befolkning på 1.5 miljon). Det är helt enkelt knökfullt och festandet pågår dygnet runt, min nattsömn är minst sagt i farozonen. Visst,det är kul att bo i en stadsdel med mycket liv och rörelse men det har ju också sina nackdelar.

Om jag hade en euro för varje gång jag har stött på ett gäng amerikaner med en karta i korsningen Ledererstraße/Sparkassenstraße och förgäves försökt att hitta fram till Hofbräuhaus (eller hafbrajhouse som Hofbräuhaus tydligen heter på engelska) så skulle jag vara en rik man, och kanske har råd med att köpa mig ett par Lederhosen.

Biss Dann
/Niclas den lederbyxlöse