måndag 8 oktober 2007

Kan man köpa ett Bugg för en Cent?



Den 14e September, 2003, röstade det Svenska folket om hurvida man skulle införa Euron eller ej. Det blev ett rungande Nej (55% av rösterna) och en tydlig markering gentemot EU om vad man tyckte om detta sammarbete som vid den tiden handlade mer om storleken på svenska jordgubbar än gemensam utrikespolitik eller gemensamma utsläppsmål (ja det speglades så i media åtminstånne).


I Tyskland infördes Euron som betalningsmedel i September 2002. Den tyska befolkningen fick inte folkomrösta om hurvida man ville ha kvar sin D-mark eller ej, men det ansågs, till skillnad från i Sverige, att det var ett helt naturligt steg om man var med i EU. Den folkliga oppinionen var kanske inte helt entusiastisk vid den tiden men nuförtiden verkar tyskarna nöjda med sin nya valuta. De initiala prishöjningarna som kom i och med övergången till Euro är bortglömd och nästintill utjämnad.


De medlemsländer som är med i EMU har alla rätt att prägla sina egna versioner av mynten där ena sidan får bära ett nationellt motiv. Sedlarna får tryckas i alla länder men ser identiska ut oavsett ursprungsland. Nu är dock frågan hur beslutsfattarna i Tyskland tänkte när de skulle bestämma sig för hur den nya valutan skulle utformas.


Det finns idag ÅTTA olika mynt i Euro-floran. 1,2,5, 10, 20 & 50 cent samt 1 & 2 €. Vilken normalt funtad människa som helst ställer sig ju genast frågan om det är en särskilt smart idee att ha så många mynt! Man bör hålla i minne att i tyskland uppfanns uttrycket "Cash is King!", well its my story and I am sticking to It!


Att använda sig utav ett vanligt VISA-kort är nästintill omöjligt om man vill gå och handla mat, köpa koncertbiljetter eller varför inte försöka gå på IKEA och köpa sig ett nytt kök? Cash Is King! Helt omöjligt är det inte att betala med kort men då måste man ha ett "EC-karte", något som man som utlänning givetvis inte har. Det gäller helt enkelt leta fram sin gamla plånbok som man slutade använda nån gång på 90-talet och se till att ta ut riktigt mycket Cash om man planerar en vistelse i Eurolandet tyskland. Problemet börjar annars säkerligen redan vid Flygplatsen eftersom man med största sannolikhet får tag i en Taxi som inte tar kort. Om man vill betala med kort så måste man "beställa" en sådan taxi. Mig veterligen så går det inte att i sverige beställa en taxi som INTE tar kort?? Ja även svarttaxis tar väl ändå kort nuförtiden?


Så är dock inte fallet här i Tyskland, ca 10 % av taxibilarna är utrustade med sådan avancerad utrustning att de kan ta emot VISA/MasterCard eller American Express. Ja nu talar jag givetvis om en sådan där "ritch-ratch" rull grej som jag tror mig såg användas en gång när jag gick i lågstadiet på 80-talet (jag har för mig att det var strömavbrott vid det tillfället).


Konceptet att ha ett kort-etui med kreditkort som enda betalningsmedel är helt främmande här nere och anses vara så pass exotiskt att man kan fylla en hel lunch-timme med att prata om möjligheten att INTE betala med Cash. I Tyskland har ironiskt nog även ett form av Cash-kort slagit igenom. Ja ni kommer väl ihåg det där kortet som Föreningssparbanken försökte prångla ut på 90-talet men som blev ett sådant stort fiasko att man lade ner det efter 4-5 år? Jo det finns i Tyskland och används tex när man vill köpa cigaretter i de obemannade cigarettautomaterna som finns i vart och varje gathörn. Hur de obemannade ciggaretautomaterna genomför en legitimationskontroll av köparen övergår än idag mitt förstånd...


Man kan ju lockas tro att om man nu måste ha Cash hela tiden så skulle tillgängligheten till bankomater vara större. Och visst, vid första anblick så ser det ju ut som att det finns bankomater överallt! Det gör det faktiskt men tyvärr ingår inte alla maskiner i samma "Cash-pool". Dvs, den grupp som just din bank tillhör. Försöker du ta ut pengar i en bankomat som inte tillhör din "Bank-grupp" så straffas du med en avgift på 50-60 kronor! Självfallet så medför detta problem eftersom du nästintill ALDRIG hittar en bankomat som tillhör just din bank när du faktiskt är ute på stan och i behov av pengar. Jag har för mig att vi hade ett liknande system i sverige med "Minuten" och "Bankomat" under...hm, få se nu igen, va det 80-talet?


Okej, åter till mynten (Observera pluralformen). Som jag redan har förklarat så behöver man betala med Cash flera ggr om dagen eftersom det inte accepteras något annat betalningsmedel. Det flesta varorna är självfallet prissatta efter principen "jämna pengar är tråkiga pengar" och man får helt enkelt en drös småmynt tillbaka vid varje betalningstillfälle. 1,75 eller 1,95 är besynnerligt populära prissättningar. Det är ju inte heller så att man effektiviserar växelpengautdelningen till den grad att man alltid försöker ge minsta möjliga antal mynt tillbaka, nej nej. Ska 25 cent betalas tillbaka så kan man lika gärna få sig 1 en-cent, 2 två-centare, och två 10-centare tillbaka. FEM mynt, istället för två mynt av passande värde!


När arbetsdagen är slut och jag är på väg hemmåt känner jag mig som en levande och mycket skramlande sparbössa. Fickorna är fulla av mynt (ja för jag har ju ingen plånbok) och jag efter längtar att få komma inför dörrn så att jag kan ösa ner myntskörden i den stora skålen som jag har köpt enkom för detta ändamål. Skålen är stor, mycket stor. Hade inte min lokala matbutik accepterat EC-karte så skulle jag antagligen behövt köpa en tunna.


Nu är frågan, VAD kan man köpa för alla dessa växelpengar? De stora mynten talar ju för sig själva men, 1 cent? VAD kan man köpa för en cent? Det motsvarar för fan 9,33 ÖRE! Inte ens när jag var sex år och fick gå ensam till matbutiken i täby för att köpa lördagsgodis kunde jag få ett ynka tuggummi för så lite pengar! Detta var ändå 20 år sedan och nog har det skett någon sorts inflation under dessa åren. Det är för mig HELT oförstårligt att man har valt att använda sig utav 1 och 2 cent i myntform. Av princip har jag börjat att inte ta emot mynt med mindre värde än 10 cent. Jag slänger inte tillbaka dem i ansiktet på expiditen men det är inte långt ifrån. Som tur är så finns det oftast insamlingsbössor vid de flesta kassor som av någon underlig anledning är fyllda av 1 och 2 centare. Ingen skall komma å påstå att tyskarna inte är ett givmilt och solidariskt folk!


Två länder i EMU har bestämmt sig för att inte använda alla åtta mynten utan nöjer sig med att sluta vid 5 cent vilket innebär en myntflora på 6 mynt istället för åtta. Dessa förebildsländer är Finland och Nederländerna. De ytterligare småmynten accepteras dock som betalningsmedel och trycks även av respektive lands myntverk, men då endast för myntsamlingssyfte. Frau Merkel, please take a hint???


Förra veckan gick jag in på en Tengelmann matbutik på vägen till träningen, jag tog en banan ur fruktdisken samt en kall dricka och begav mig mot kassan smärtsamt medveten om att jag inte hunnit finkamma stadsdelen efter en bankomat som tillhör min Cash-pool ( "More than 20 000 Cash Mashines country wide", ELLER HUR säger ja bara!). Jag håvade upp dagens myntskörd ur högerfickan och började räkna vad jag hade råd med.


Väl framme vid kassan ser jag hur personen framför mig lämnar över ett EC-kort till kassörskan, och kassörskan tar emot det. En halleluljakör stämmer upp, världen ser med ens lite ljusare ut och kassörskan i Kasse Nr 3 ropar efter mer växel. Mynten har visst tagit slut...


Jag undrar vad Bugg heter på Tyska.


/Nicke den myntwannabelöse

1 kommentar:

Kim Kåberg sa...

Jag känner precis igen detta från Wurtzburg. Det var i stort sett omöjligt att betala med kort. Det gick dock på McDonalds om jag inte minns fel.
Mynten är ju ett gissel i sig. Det får vi nog tyvärr leva med.